The best part of my day is the night

Att halka omkring på gatorna mitt i natten är bland det härligaste jag har gjort på länge.
Vi hade inget mål eller plan, vi gick bara omkring och såg det som alla som satt inne missade.
Sommar och värme och ljus i all ära, men mörka vinternätter slår det.

If you could only see

Jag brukar aldrig stanna där. Jag har alltid bråttom och skyndar förbi utan att ens titta.
Men idag stannade jag och fick se allt som dom andra såg. Jag såg hur vacker den här staden faktiskt är, trots allt det gråa. Jag har sett det förut, men nu var det så länge sen att jag blev riktigt förvånad.
Tänk vad underbart det skulle vara om jag kunde se allt det där lite oftare.

Is there something left for me?

Du har ett helt annat liv som jag inte har någon insyn i. Det är så mycket som händer som jag inte har koll på, och ibland är det skönt - men oftast känner jag mig bortglömd. Som att du stänger mig ute.
Det var inte såhär förut, så vad var det som ändrades? Vad det jag som inte räckte till? Kände du att du behövde revoltera och tvätta bort stämpeln du fått?
Finns det fortfarande plats för mig i din värld?

Everytime I reach for you, you slip through my fingers

Det går inte att hjälpa dig.
Inte på något sätt alls.

So far away

Dagens finaste människa måste vara den lilla killen som satt och sjöng luciasånger hela bussresan.
Han sjöng ganska falskt och väldigt högt, men det gjorde ingenting alls. Han slutade inte ens när hans pappa sa till honom. Det var så härligt att han kunde sitta där och sjunga för full hals utan att bry sig om alla i den fullpackade bussen. När är det man förlorar det? När slutar man sjunga på bussen för att man inser att det inte är något man borde göra? När börjar man bry sig om vad andra tycker?
Jag har aldrig sjungit på bussen. Det är så långt ifrån den jag är. Men jag önskar att det inte var så.

If everyone swallowed their pride

Jag är så förbannat trött på alla som sätter sin stolthet och sitt rykte före allt annat.
Idioter!

The worst day since yesterday

När jag vaknade imorse mådde jag precis lika dåligt som jag gjorde igårkväll.
Att det var måndag gjorde bara allt ännu värre...

Are you missing someone tonight?

Jag kan knappt beskriva känslan jag har just nu. Främst för att jag inte kan finna ord som beskriver det jag känner, men även för att känslan blir värre när jag ska försöka beskriva den.
Det gör ont i magen som om någon sitter och hugger i den och det känns som att någon trampar på mitt hjärta.
Smärtan i hjärtat känns mest.
Det konstigaste är att trots att jag har saknat honom i flera dagar så är det nu jag känner av det. Dom senaste tre timmarna har varit överjävliga och det blir inte bättre.
Jag vet inte vad jag ska göra för att bli av med känslan.
Det värsta av allt är att jag inte vet när jag kommer att träffa eller prata med honom igen. Med tanke på hur det har varit tidigare så kan det ta flera veckor, och jag kan inte må såhär i flera veckor. Det går inte!
Jag hade lovat mig själv att aldrig bli alltför beroende av någon, men nu har den underbara jäveln fått mig att bli det i alla fall.

Two completely different worlds

Jag önskar att jag var född ett decennium tidigare.
Igår fick jag spendera några timmar i en värld som är så otroligt olik min och jag älskade den! Människorna i den världen har upplevt så väldigt mycket mer än jag och igår fick jag vara med i deras värld - trots att jag knappt har upplevt någonting alls. Dom brydde sig inte om att jag var flera år yngre och dom tyckte inte att jag var ett störningsmoment. Jag fick vara jag och det räckte.
Men sen blev det en ny dag och världen jag vaknade upp i var en värld som jag inte ville leva i. Inte efter att jag hade fått uppleva en värld som tilltalade mig så extremt mycket mer.
Förhoppningsvis så är den värld jag fick uppleva igår min om tio år, och då är den min på heltid och inte bara för några timmar under en kväll.


Nobody knows me at all

Dom tror att dom känner mig, men det gör dom inte.
Dom har ju aldrig lyssnat på något jag har att säga...


It doesn't get the worst at night

Vi letade fram alla duntäcken, filtar, kuddar, duntofflor, tjocktröjor, mössor och vantar som fanns i lägenheten och sen tinade vi upp alla kanelbullar som fanns i frysen.
Sen satt vi på balkongen hela natten och drack varm choklad, åt kanelbullar och pratade om allt vi kunde komma på.
När vi väl bestämde oss för att gå in var jag genomfrusen, men det var så värt det.
Jag älskar natten. Mörkret för med sig en trygghet som jag aldrig känner när det är ljust.
Det blir inte värre på natten, det blir tusen gånger bättre.

So much to say, so little time

Det finns så mycket jag vill skriva, så mycket jag vill säga. Så många idéer som måste ut.
Men tiden räcker inte till.
Igår satt jag upp till 04:27 bara för att jag ville skriva klart. Jag ville inte glömma känslan jag hade då och jag ville inte att musiken i iPoden skulle tystna. Men tillsist så blev det omöjligt att hålla ögonen öppna och tröttheten besegrade mig. När jag vaknade var känslan jag haft några timmar tidigare borta.
Om jag bara hade mer tid...

Nothing isn't enough

Jag kräver inte mycket. Att säga att jag gör det skulle vara en lögn.
Men när jag inte får någonting, då är det för lite även för mig.
Ett "hej" kan ju inte vara speciellt svårt att få fram, men inte ens det får jag. Och det värsta är att jag inte ens vet varför.
Jag kräver inte mycket, men jag kräver mer än ingenting.

I'm too far down to speak

Ingen lyssnar på en tonåring.
Vissa låtsas att dom bryr sig om vad vi tycker, men dom flesta orkar inte ens låtsas.
Vafan ska jag göra för att bli tagen på allvar?!

Time don't heal, it kills

Ni ljög när ni sa att det skulle bli bättre. Det blir inte bättre trots att timmar, dagar och veckor har passerat.
Tiden läker inte alla sår. Tiden bildar ärr, men eftersom jag konstant river upp såret så hinner det aldrig läka. Om det väl läker så kommer ärret vara större än ursprungssåret, för jag har rivit upp allt runtomkring såret också...

The world you desire can be won

Han önskade sig hela världen, så på hans 17-årsdag gav jag honom en jordglob.
Det var så nära jag kunde komma.

The sounds of silence

Jag har aldrig fattat varför vissa människor har ett behov av att man ska prata hela tiden. Det får aldrig bli tyst, för tystnaden är något pinsamt och besvärligt.
Jag har aldrig upplevt tystnaden som något jobbigt. Jag älskar när det är tyst.
För mig är tystnaden en trygghet.

All the arms around you

Det känns som jag kvävs. Det är så många som vill finnas där, som vill hjälpa till. Och oftast är det uppskattat, men ibland så skulle det vara otroligt mycket skönare ifall alla bara släppte taget och lät mig vara ifred.
Jag vill att dom ska släppa taget men ändå finnas kvar i närheten, bara inte för nära.

I dare you to move

Vågar du? Eller står du kvar precis som jag?

Scared of everything...

Rädd för att misslyckas.
Rädd för att inte räcka till.
Rädd för att leva.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0