Echoes, silence, patience and grace
I somras sov jag i samma säng som en av världens finaste.
Vi låg inte med varandra, vi kysstes inte ens, vi bara sov. Det är bland det mysigaste jag vet och trots att jag var obeskrivligt trött efter att ha varit uppe i nästan tjugofyra timmar så gjorde jag mitt bästa för att hålla mig vaken. Jag ville inte somna, för något som jag insett under årens lopp är att när du sen vaknar är allt annorlunda. Så jag kämpade mot sömnen i hopp om att få några minuter till med allt som var just då. Lyckan över att få vara med honom, insikten att sommaren bara precis börjat och musiken som hördes från grannön.
Han strök undan luggen från mina ögon och sa åt mig att sova. Jag sa att jag inte ville, men han lovade att inget skulle vara annorlunda när jag vaknade.
Det var såklart inte sant - det var annorlunda. Men allt var fortfarande bra, och sommaren hade fortfarande bara precis börjat.
Vi låg inte med varandra, vi kysstes inte ens, vi bara sov. Det är bland det mysigaste jag vet och trots att jag var obeskrivligt trött efter att ha varit uppe i nästan tjugofyra timmar så gjorde jag mitt bästa för att hålla mig vaken. Jag ville inte somna, för något som jag insett under årens lopp är att när du sen vaknar är allt annorlunda. Så jag kämpade mot sömnen i hopp om att få några minuter till med allt som var just då. Lyckan över att få vara med honom, insikten att sommaren bara precis börjat och musiken som hördes från grannön.
Han strök undan luggen från mina ögon och sa åt mig att sova. Jag sa att jag inte ville, men han lovade att inget skulle vara annorlunda när jag vaknade.
Det var såklart inte sant - det var annorlunda. Men allt var fortfarande bra, och sommaren hade fortfarande bara precis börjat.
Break the silence
Jag vill ställa mig och skrika. Jävligt högt och jävligt länge.
Visa människor att jag känner saker hela tiden - trots att jag inte visar det. Jag vill att dom ska se hur dåligt jag mår och jag vill att dom ska se att det dom gör och säger inte passerar obemärkt, utan fastnar i hjärnan och hjärtat och etsar sig fast. Att det tynger ner och gör hela tillvaron plågsam.
Men jag är inte någon som skriker. Jag behåller allt för mig själv och går konstant omkring med skriket inom mig. Ett skrik som vill ta sig ut, men som jag aldrig någonsin kommer att släppa fram.
Visa människor att jag känner saker hela tiden - trots att jag inte visar det. Jag vill att dom ska se hur dåligt jag mår och jag vill att dom ska se att det dom gör och säger inte passerar obemärkt, utan fastnar i hjärnan och hjärtat och etsar sig fast. Att det tynger ner och gör hela tillvaron plågsam.
Men jag är inte någon som skriker. Jag behåller allt för mig själv och går konstant omkring med skriket inom mig. Ett skrik som vill ta sig ut, men som jag aldrig någonsin kommer att släppa fram.
Stuck and lost
Det är jobbigt när man saknar någon så mycket att det gör ont och vet att det är ens eget fel. Jag har inte prata med honom sen den där kvällen i april och jag är för feg för att höra av mig. Rädslan för att bli avvisad är stor och min saknad är inte tillräckligt stark för att övervinna den. Inte än i alla fall.
Some day somebody's gonna ask you a question that you should say yes to
Snö, hur mycket levande ljus som helst och kanske världens finaste par.
Jag hoppas verkligen att dom inte bryter sina löften.
It doesn't always have to be what it sounds like
Jag berättade och hon tackade mig för det,
men jag undrar om hon verkligen hade velat veta.
When the truth hurts more than anything
Det påminner om en av dom där frågorna man fick i skolan när man var yngre och sen hade fyra svarsalternativ, och sen skulle man ställa sig på ett visst ställe beroende på vad man tyckte.
En av frågorna kunde vara "vad skulle du göra om du såg en kompis snatta?"
Jag var alltid så osäker, vilket gjorde att jag nog aldrig tog mig tid att reflektera över vad jag egentligen tyckte. Istället följde jag efter majoriteten - det var mycket lättare så. Då var chansen mindre att någon skulle hacka på mig för att jag hade valt "fel".
Nu står jag inför den typen av fråga igen, skillnaden är att nu har jag ingen annan än mig själv att rätta mig efter. Dessutom är vidden av det större än en snodd påse godis. Ska jag berätta för henne vad jag såg honom göra eller ska jag låtsas som ingenting? Det skulle vara så mycket lättare om någon bara kunde säga vad jag borde göra, för det knäcker mig att behöva komma på vad som är rätt.
En av frågorna kunde vara "vad skulle du göra om du såg en kompis snatta?"
Jag var alltid så osäker, vilket gjorde att jag nog aldrig tog mig tid att reflektera över vad jag egentligen tyckte. Istället följde jag efter majoriteten - det var mycket lättare så. Då var chansen mindre att någon skulle hacka på mig för att jag hade valt "fel".
Nu står jag inför den typen av fråga igen, skillnaden är att nu har jag ingen annan än mig själv att rätta mig efter. Dessutom är vidden av det större än en snodd påse godis. Ska jag berätta för henne vad jag såg honom göra eller ska jag låtsas som ingenting? Det skulle vara så mycket lättare om någon bara kunde säga vad jag borde göra, för det knäcker mig att behöva komma på vad som är rätt.
