For everything
Tack. Och förlåt.
Nothing's really changed
Annan stad.
Annan person.
Samma blick.
Samma ord.
Annan person.
Samma blick.
Samma ord.
Maybe somewhere down the line
Jag är så sjukt dålig på att uppskatta det jag har. Jag ser mig omkring och ser en massa grejer som jag önskar att jag hade. Men det är inte materiella saker, utan upplevelser, karaktärsdrag och människor. Inte för att jag är missnöjd med människorna som jag har runt omkring mig, men det känns som om någon saknas.
Någon som får allt att bli lite tydligare.
Någon som får mig att orka kämpa.
Någon som får mig att uppskatta det jag har utan att sukta efter en massa annat.
Någon som får allt att bli lite tydligare.
Någon som får mig att orka kämpa.
Någon som får mig att uppskatta det jag har utan att sukta efter en massa annat.
Maybe it never goes away
Känslorna jag hade förut är tillbaka. Dom där någon hugger mig i magen och trampar på mitt hjärta.
Jag som trodde och hoppades att det var över...
You've got growing up to do
Ett knapptryck och jag kommer vara ett steg närmare att bli vuxen. Eller i alla fall den stora världens definition av hela grejen med att bli vuxen.
Det skrämmer mig.
Men samtidigt känns det rätt. Att ta det där steget som man har förberett sig för att ta i flera år.
Jag tror att det här kan bli bra. Riktigt bra till och med.
Det skrämmer mig.
Men samtidigt känns det rätt. Att ta det där steget som man har förberett sig för att ta i flera år.
Jag tror att det här kan bli bra. Riktigt bra till och med.
I've got dreams just like everyone else
"We all dream; we do not understand our dreams, yet we act as if nothing strange goes on in our sleep minds, strange at least by comparison with the logical, purposeful doings of our minds when we are awake."
Help!
Vad gör man när man är en vän utan möjlighet att rädda?
