Getting used to it
Jag är rädd för att säga ifrån, så jag står tyst och tar emot skiten. Jag är rädd för att glömma, så jag skriver och fotar och försöker komma ihåg allt men inser att det inte går. Jag är rädd för att bli för beroende av andra eller att de ska komma för nära, så jag håller dem på avstånd. Jag är rädd för att inte räcka till, så jag gör alltalltallt tills jag springer in i väggen. Jag är rädd, men jag försöker att inte vara det.
Walking in the winter
Gick på en snöig gata med solen som värmde i ryggen och lyssnade på musik som fick mig att känna mig oövervinnerlig. En fantastisk söndag i en fantastisk stad.
Soon enough
För några år sedan romantiserade jag över allt jag inte hade. Allt jag ville ha och uppleva men som jag trodde var till för alla utom mig.
Jag drömde om att få hänga i kök med härliga människor, lyssna på grym musik och laga mat i timmar för att sen sitta och äta middag hela natten. Jag drömde om att åka till Paris med mina finaste och jag drömde om kyssar i mörka gränder i Gamla Stan. Men jag hade fel och jag hatar att min lillasyster går runt med exakt samma tankar idag som jag hade då. För man är övertygad om att man har rätt, men egentligen har man så jävla fel. Och jag vill att hon ska inse det, att det inte alls bara är ouppnåeliga förhoppningar. Jag vill att hon ska inse att världen är hennes att erövra.
They were never here
Hon smsar två ord - "kom hit" - och jag inser att allt har gått åt helvete.
Vi torkade deras tårar och vi delade deras sorg. Vi satt hjälplöst bredvid och försökte hitta de rätta orden men insåg ganska snart att de inte existerade. Tystnaden var öronbedövande och allt var så smärtsamt verkligt.
