Furtive

Han var den som gav mig det fulaste smeknamnet någonsin, men som lyckades få det att låta så otroligt vackert. Han satt och pratade med mig hela natten och när alla hade däckat och vi var de enda vakna och nyktra så stannade han kvar, trots att det fanns fler anledningar för honom att gå än att stanna. Han var den som frågade hur jag verkligen mådde. Han kom med otroligt dumma och fåniga skämt men fick mig ändå att må bättre. Det var även han som gjorde allt för att jag skulle bli bra igen och när det inte hjälpte så tog han det hårdare än vad jag gjorde. Man såg på honom hur jobbigt det var. Att inte ens hans bästa var bra nog.