Furtive

Dagens finaste människa måste vara den lilla killen som satt och sjöng luciasånger hela bussresan.
Han sjöng ganska falskt och väldigt högt, men det gjorde ingenting alls. Han slutade inte ens när hans pappa sa till honom. Det var så härligt att han kunde sitta där och sjunga för full hals utan att bry sig om alla i den fullpackade bussen. När är det man förlorar det? När slutar man sjunga på bussen för att man inser att det inte är något man borde göra? När börjar man bry sig om vad andra tycker?
Jag har aldrig sjungit på bussen. Det är så långt ifrån den jag är. Men jag önskar att det inte var så.