Now is not the time to cry

Jag kunde inte göra någonting, jag var så chockad att jag bara stod och skakade. Men det gjorde inte hon. Hon torkade hans tårar och sa att han inte skulle låta dom få nöjet att se hur mycket dom sårat honom. Sen reste dom sig upp, rätade på nackarna och började gå. Och jag stod kvar med beundran i blicken och en önskan om att jag en dag ska vara lika stark.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0