Furtive

Sömnsvårigheter och saknad gör att måndagen kommer bli ett helvete.
Det har gått över en månad och jag har inte ens sett honom. Inte på stan och inte i kvarteren runt hans lägenhet. Inte någonstans... Vi brukade träffa varandra dagligen och det är så oerhört tomt utan honom.
Alla säger att världen är liten, men det är den inte. För om den hade varit det så hade jag träffat på honom någonstans - men det har jag inte.
Ett sms, mejl eller telefonsamtal, ett livstecken från hans sida är allt jag vill ha. Jag tycker inte att det är för mycket begärt.