There's still some things that can surprise you
Dom kom gående utanför caféet. En gemensam sjumannatrupp med möjlighet att förstöra allt i sin väg.
Jag vände snabbt bort huvudet och hoppades att dom inte hade sett mig, men det var för sent. Dom kollade på mig med blickar fyllda av förakt och jag ville knäppa med fingrarna och försvinna. Jag ville sjunka genom asfalten. Jag ville vara var som helst förutom precis där jag var.
Men sen såg jag henne. Hon gick sist och hennes uttryck var annorlunda jämfört med dom andras. Hon log och höjde försiktigt handen i en hälsning. Jag var chockad, men log ändå tillbaka.
Sen såg jag dom fortsätta nedför gatan. Fortfarande med alla möjligheter att förstöra, men i mina ögon kraftigt försvagade.
Jag vände snabbt bort huvudet och hoppades att dom inte hade sett mig, men det var för sent. Dom kollade på mig med blickar fyllda av förakt och jag ville knäppa med fingrarna och försvinna. Jag ville sjunka genom asfalten. Jag ville vara var som helst förutom precis där jag var.
Men sen såg jag henne. Hon gick sist och hennes uttryck var annorlunda jämfört med dom andras. Hon log och höjde försiktigt handen i en hälsning. Jag var chockad, men log ändå tillbaka.
Sen såg jag dom fortsätta nedför gatan. Fortfarande med alla möjligheter att förstöra, men i mina ögon kraftigt försvagade.
Kommentarer
Trackback
