Furtive

Hon sitter och tittar ut genom fönstret och väntar på samtalet som aldrig kommer.
Han brukade alltid höra av sig klockan elva varje förmiddag, men nu var det länge sen han ringde.
Människor har försökt få henne att förstå att han inte kommer att ringa, men deras försök är förgäves. Hon säger att dom ljuger och sitter envist och väntar.
Hon tittar på bilder från sommaren då hon var sexton och träffade killen som skulle vara hennes så länge han levde. Hon rotar fram brev som han har skrivit och studerar hans kärlek i ord. Några brev har försvunnit under årens lopp, men dom som betyder mest har hon kvar.
Det är hemskt att se henne sitta där och veta att samtalet hon väntar på aldrig kommer. Samtidigt kan jag inte låta bli att bli förundrad. Dels över att hon bara har älskat honom under hela sitt liv och dels för att hon älskar honom så mycket att hon vägrar inse att verkligheten har förändrats.