Furtive

I början av sommaren var vår relation till varandra i princip obefintlig och jag tror att båda var obekväma av att vara i närheten av den andre. Det konstiga var att trots att det inte kändes helt naturligt så var det egentligen hur självklart som helst.
Nu i början på hösten har allt det som kändes genant och jobbigt i somras försvunnit spårlöst och kvar finns något som får mig att må så otroligt bra. Nu är det inga konstigheter när det blir personligt - och det var mer än otänkbart för tre månader sen. Det känns verkligen som att han bryr sig nu, till skillnad från tidigare då han nog snarare såg allt som hade med mig att göra som något han var tvingad till.
Det värsta är att vi har ett bäst före-datum, och jag vet inte när det är. Allt jag vet är att den dagen kommer bli otroligt jobbig. Jag avskyr att behöva säga hej då.