Someday somehow
Varje dag försökte hon ta upp så lite plats som möjligt. Varje gång hon rörde sig så var det med minimala röresler och hon pratade aldrig. Hon andades knappt av rädsla för att ta luft som kanske tillhörde någon annan.
Nu har åren passerat och hon ser likadan ut, men det är en helt annan människa.
Idag stod hon och pratade inför hundratals människor om sina åsikter och idéer. Rakryggad och självsäker utan rädsla för att synas och höras.
Om det är någon jag beundrar så är det hon.
Kommentarer
Trackback
