Furtive

Jag kollar igenom arkivet och kommer fram till april förra året. För varje mening jag läser hugger det till lite i hjärtat och allt som jag har försökt glömma kommer tillbaka. Jag minns den mörka trappuppgången där jag satt och hoppades att han skulle släppa in mig. Jag minns att klockan som var uppsatt bakom honom hade en sekundvisare som tickade högt och för varje minut som passerade blev hans blick lite tommare. Jag minns att jag satt på mina händer för att han inte skulle se att dom skakade och jag minns att The Shins spelades i högtalarna. Jag minns orden som förändrade allt.