Dead end

Mobilen ringer och displayen visar hennes namn. Jag svarar och möts av en nästan ljudlös gråt.
Hon behöver inte säga något, jag förstår vad som har hänt. Det var idag hon skulle få resultatet.
Hennes kropp håller inte längre och den person som hon har kämpat för att bli i flera år är en person hon aldrig kommer lyckas vara. Kroppen har sagt ifrån och det enda hon kan göra är att acceptera.
Acceptera att den måndag som skulle ha kunnat komma med ett glädjebesked istället blev den måndag då hennes dröm dog.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0