The end is over
Nyårsafton för två år sedan stod jag på en snöig gata i Gamla Stan med min bästa vän vid tolvslaget. Året hade varit otroligt omtumlande för oss båda och vi hade insett hur mycket vi faktiskt behövde varandra. Det var läskigt att känna sig så beroende av någon, samtidigt som det kändes självklart att han skulle spela en så stor och viktig roll i mitt liv.
Nu har det gått nästan nio månader sen sist jag pratade med honom. Allt blev så fel som det kunde bli och trots att så många dagar har passerat gör det fortfarande lika ont när jag tänker på honom.
Jag pratar med människor som säger att 2010 var ett riktigt bra år. Jag håller verkligen inte med.
Kommentarer
Postat av: Alicia
det känns skönt att gömma mig bland dina ord.
jag är glad över att du och din blogg finnns.
tack.
Postat av: PJ
Du skriver så bra att jag blev rörd
Postat av: PJ
Eller, nu fick jag det kanske att låta som om du hade hittat på det... Vad jag menar är att du beskriver allt så bra med så lite.
Trackback
