Furtive

Natten mellan juni och juli och vi satt på trottoaren i det lugna villakvarteret. Mitt huvud lutat mot hans axel och känslan av perfektion som infann sig. Klockan fyra på morgonen var det bara två timmar kvar innan jag skulle ge mig iväg till jobbet och sömn kändes som en otroligt överskattad aktivitet när man kunde sitta med sin bästa vän och göra ingenting. Så vi satt där i två timmar till och trots att jag kanske inte hade min mest produktiva dag på jobbet var det så värt det.
Nätter och morgnar som den här har jag saknar så otroligt mycket och att ha fått det tillbaka känns så obeskrivligt bra.