When you can't enjoy the silence
jag sitter här och lyssnar på "snälla bli min" med veronica maggio (måste bara nämna att jag inte gillar henne egentligen. men denna låt går verkligen rakt in) och samtidigt som jag läser dina ord här blir jag alldeles tom. för jag känner igen mig så väl.
(min andra blogg www.illbethemoon.blogspot.com/ funkar inte att logga in på så jag har min gamla blogg så länge)
jag håller med om att det känns konstigt att bli glad över att någon känner samma tomhet som mig. men allt blir lättare av att veta att det inte är något fel på mig, utan att jag bara har oturen att stötta på dåliga saker på en och samma gång.
för även om mina texter verkar sorgsna så kan jag ibland le och må bra. jag antar att livet är såhär. upp och ned.
men jag är väldigt glad att jag hittat hit. just i skrivande stund sitter jag och lyssnar på detta; http://www.youtube.com/watch?v=pCJioc-KtQ4&feature=related
Adele räddar mig väldigt ofta från verkligheten.
