Heavy is the head that gets no sleep
Har legat ensam i en gigantisk säng som antagligen är avsedd för fyra personer och inte en. Hört på ljuden från en främmande stad och försökt förtränga att jag inte känner en enda människa här.
Lägenheten är liten och jag älskar den. Den var ju hans. Jag ska bara stanna i några dagar, men egentligen skulle jag vilja stanna för alltid. Här är jag nära honom, trots att han inte finns kvar.
Jag kan bläddra igenom alla hans slitna böcker och läsa kommentarerna i marginalerna, lyssna på alla hans vinyler eller sitta på vardagsrumsgolvet och dricka hans favoritte.
Snart har det gått ett år och tanken på att han faktiskt inte kommer tillbaka börjar sjunka in. Lägenheten ska säljas och jag är här för att packa ner det som ska sparas och kasta allt annat. Ska försöka få med mig så mycket som möjligt hem, för jag är inte riktigt redo att säga hej då än.
