Heavy is the head that gets no sleep
Har legat ensam i en gigantisk säng som antagligen är avsedd för fyra personer och inte en. Hört på ljuden från en främmande stad och försökt förtränga att jag inte känner en enda människa här.
Lägenheten är liten och jag älskar den. Den var ju hans. Jag ska bara stanna i några dagar, men egentligen skulle jag vilja stanna för alltid. Här är jag nära honom, trots att han inte finns kvar.
Jag kan bläddra igenom alla hans slitna böcker och läsa kommentarerna i marginalerna, lyssna på alla hans vinyler eller sitta på vardagsrumsgolvet och dricka hans favoritte.
Snart har det gått ett år och tanken på att han faktiskt inte kommer tillbaka börjar sjunka in. Lägenheten ska säljas och jag är här för att packa ner det som ska sparas och kasta allt annat. Ska försöka få med mig så mycket som möjligt hem, för jag är inte riktigt redo att säga hej då än.
Kommentarer
Postat av: Aida
Underbart fint. Och jag känner igen känslan. <3
Postat av: S.
Sv: Precis. Jag förstår inte varför man inte kan gå vidare?
Postat av: Jasmin
Jag känner igen känslan, åh. Det var några dagar sen du uppdaterade: jag hoppas du har det bra, vännen. Världens alla kramar.
Postat av: S.
Skriv mer. Kan inte få nog av dina ord.
Trackback
