Furtive

Det känns som evigheter sen vi sågs. Evigheter sen vi pratade. Evigheter sen ni var här.

Ni försvann. En efter en. Varje avsked kändes som tusen knytnävsslag i magen och oändligt många knivhugg i hjärtat. Jag sörjer att jag aldrig kommer få se er bli vuxna. Att jag inte kommer få bli vuxen tillsammans med er. Att vi aldrig kommer bege oss ut på de äventyr som vi drömde om.

 

Ni räddade mig så många gånger. Ni fick mig att känna att jag var värd mer än fula ord och hatiska blickar. När vi gick sönder så pusslade vi ihop varandra. Det tog tid, men vi lyckades göra det. Varje gång. 

 

Jag tänker på alla dem som aldrig fick chansen att lära känna er. Och på dem som hade chansen men som inte tog den. På dem som aldrig fick se hur fantastiska ni var. Jag tycker synd om dem som aldrig fick uppleva er villkorslösa kärlek och som aldrig fick vandra hem med er på tysta gator i ljusa sommarnätter. 

 

Till alla som jag saknar. 

Till alla som saknar någon.