Feeling a moment slip away
Jag vill kunna spara känslorna i alla härliga ögonblick.
Glädjen i magen när man får en fin kommentar av någon man aldrig har träffat.
Lyckan när ens dröm slår in.
Stoltheten när någon man älskar lyckas.
Den obeskrivliga känslan när man hör en fantastisk låt för första gången.
Euforin när man inser att den man älskar älskar en tillbaka.
Jag vill kunna spara alla härliga känslor och plocka fram dem när det behövs, men av någon anledning glömmer jag bort hur jag känner i de ögonblicken. De finns bara kvar lite luddigt långt bak i minnet. De enda känslorna som jag tydligt kommer ihåg är sorg och besvikelse och alla andra som får mig att må skit.
Jag vill kunna spara känslorna i alla härliga ögonblick, men det går inte...
Glädjen i magen när man får en fin kommentar av någon man aldrig har träffat.
Lyckan när ens dröm slår in.
Stoltheten när någon man älskar lyckas.
Den obeskrivliga känslan när man hör en fantastisk låt för första gången.
Euforin när man inser att den man älskar älskar en tillbaka.
Jag vill kunna spara alla härliga känslor och plocka fram dem när det behövs, men av någon anledning glömmer jag bort hur jag känner i de ögonblicken. De finns bara kvar lite luddigt långt bak i minnet. De enda känslorna som jag tydligt kommer ihåg är sorg och besvikelse och alla andra som får mig att må skit.
Jag vill kunna spara känslorna i alla härliga ögonblick, men det går inte...
Never good enough
Jag fattar verkligen inte hur en bok ska kunna hjälpa mig...
Boken handlar om prestationsångest och de tyckte att det skulle vara bra om jag läste den "eftersom jag måste börja må bra igen och sluta ha så höga krav på mig själv". Jag fattar väl också att jag måste börja må bra igen, jag skulle göra vad som helst för att känna mig nöjd med det jag presterar.
Jag läste i alla fall igenom boken och det hjälpte inte alls. Den gav mig fler frågor än svar och nu snurrar allt i huvudet på mig.
Nästa termin kommer vara precis som alla andra. Jag kommer fortfarande att må pissigt inför, under och efter varje prov.
Jag vet att de bara försökte hjälpa till, men jag fattar verkligen inte hur en bok ska kunna hjälpa mig!
Boken handlar om prestationsångest och de tyckte att det skulle vara bra om jag läste den "eftersom jag måste börja må bra igen och sluta ha så höga krav på mig själv". Jag fattar väl också att jag måste börja må bra igen, jag skulle göra vad som helst för att känna mig nöjd med det jag presterar.
Jag läste i alla fall igenom boken och det hjälpte inte alls. Den gav mig fler frågor än svar och nu snurrar allt i huvudet på mig.
Nästa termin kommer vara precis som alla andra. Jag kommer fortfarande att må pissigt inför, under och efter varje prov.
Jag vet att de bara försökte hjälpa till, men jag fattar verkligen inte hur en bok ska kunna hjälpa mig!
Nothing remarkable, just better than an ordinary day
Medan alla vi kände satt hemma med sina julklappar åkte vi kundvagn på tomma, isiga gator.
Bästa juldagen någonsin tror jag.
Bästa juldagen någonsin tror jag.
The worst fear of yours
Jag kommer ihåg det så väl.
Alla satt i en ring och vi skulle säga vad vi var mest rädda för i hela världen. Någon sa att den var mest rädd för mörker, någon annan var rädd för spindlar och en tredje var rädd för clowner. När det var min tur sa jag: "Jag är mest rädd för mig själv".
Det blev helt knäpptyst och sen började alla skratta. Inte elakt, utan mer fan-vad-du-är-fånig. Sen ville de att jag helt ärligt skulle säga vad jag var rädd för. Jag ljög och sa att jag var mest rädd för att prata offentligt, vilket var ett mer acceptabelt svar. Som så många gånger förr var det lättare för dem att tro på lögnen än att acceptera sanningen.
Anledningen till att jag är rädd för mig själv är att jag medvetet förstör allt i mitt liv som går att förstöra. Det är som jag njuter av att jävlas med mig själv. Självdestruktivitet är nog det enda som jag är riktigt bra på.
Jag är min egen värsta fiende...
One person can make a difference
Han var den som gav mig det fulaste smeknamnet någonsin, men som lyckades få det att låta så otroligt vackert. Han satt och pratade med mig hela natten och när alla hade däckat och vi var de enda vakna och nyktra så stannade han kvar, trots att det fanns fler anledningar för honom att gå än att stanna. Han var den som frågade hur jag verkligen mådde. Han kom med otroligt dumma och fåniga skämt men fick mig ändå att må bättre. Det var även han som gjorde allt för att jag skulle bli bra igen och när det inte hjälpte så tog han det hårdare än vad jag gjorde. Man såg på honom hur jobbigt det var. Att inte ens hans bästa var bra nog.
Han betyder så mycket, och jag är inte ens säker på att han fattar det...
The best part of my day is the night
Att halka omkring på gatorna mitt i natten är bland det härligaste jag har gjort på länge.
Vi hade inget mål eller plan, vi gick bara omkring och såg det som alla som satt inne missade.
Sommar och värme och ljus i all ära, men mörka vinternätter slår det.
If you could only see
Jag brukar aldrig stanna där. Jag har alltid bråttom och skyndar förbi utan att ens titta.
Men idag stannade jag och fick se allt som dom andra såg. Jag såg hur vacker den här staden faktiskt är, trots allt det gråa. Jag har sett det förut, men nu var det så länge sen att jag blev riktigt förvånad.
Tänk vad underbart det skulle vara om jag kunde se allt det där lite oftare.
Is there something left for me?
Du har ett helt annat liv som jag inte har någon insyn i. Det är så mycket som händer som jag inte har koll på, och ibland är det skönt - men oftast känner jag mig bortglömd. Som att du stänger mig ute.
Det var inte såhär förut, så vad var det som ändrades? Vad det jag som inte räckte till? Kände du att du behövde revoltera och tvätta bort stämpeln du fått?
Finns det fortfarande plats för mig i din värld?
Det var inte såhär förut, så vad var det som ändrades? Vad det jag som inte räckte till? Kände du att du behövde revoltera och tvätta bort stämpeln du fått?
Finns det fortfarande plats för mig i din värld?
Everytime I reach for you, you slip through my fingers
Det går inte att hjälpa dig.
Inte på något sätt alls.
Inte på något sätt alls.
So far away
Dagens finaste människa måste vara den lilla killen som satt och sjöng luciasånger hela bussresan.
Han sjöng ganska falskt och väldigt högt, men det gjorde ingenting alls. Han slutade inte ens när hans pappa sa till honom. Det var så härligt att han kunde sitta där och sjunga för full hals utan att bry sig om alla i den fullpackade bussen. När är det man förlorar det? När slutar man sjunga på bussen för att man inser att det inte är något man borde göra? När börjar man bry sig om vad andra tycker?
Jag har aldrig sjungit på bussen. Det är så långt ifrån den jag är. Men jag önskar att det inte var så.
Han sjöng ganska falskt och väldigt högt, men det gjorde ingenting alls. Han slutade inte ens när hans pappa sa till honom. Det var så härligt att han kunde sitta där och sjunga för full hals utan att bry sig om alla i den fullpackade bussen. När är det man förlorar det? När slutar man sjunga på bussen för att man inser att det inte är något man borde göra? När börjar man bry sig om vad andra tycker?
Jag har aldrig sjungit på bussen. Det är så långt ifrån den jag är. Men jag önskar att det inte var så.
