I want to hear what you have got to say

Har försökt njuta av det lilla som är kvar av min sommar, vilket i stort sett inneburit att sitta på ett café i en främmande stad dagarna i ända till batteriet i iPoden tagit slut. Klottrat pappersark fulla med meningslösheter, läst, småpratat när någon inlett en konversation. Mest har jag suttit och kollat på människor. Fascinerats och beundrat.

Satt och log i flera minuter när en kille som jobbade på caféet fick reda på att han kommit in på den gymnasieskola han sökt och skuttade omkring som en lycklig galning.

Funderade över hur många timmars sömn pappan som gäspande satt och matade sin dotter med chokladtårta hade fått.

Bevittnade ett par som gjorde slut och efter att tjejen lämnat caféet satt killen kvar med tårar i ögonen, ringde någon och sa att han aldrig trott på människor som sa att det gör fysiskt ont i hjärtat när man är ledsen, men att han nu förstod.

Drog upp volymen i mina hörlurar på max när jag inte längre orkade lyssna på tjejer i yngre tonåren som satt och försökte bräcka varandras fyllehistorier.

Slog vad med mig själv om hur länge killen som stod utanför och spelade gitarr i ösregn skulle stå ut. Efter en timme och femtiosju minuter gick han, och då hade ingen stannat för att lyssna.

RSS 2.0