Furtive

Jag kommer ihåg det så väl.

Alla satt i en ring och vi skulle säga vad vi var mest rädda för i hela världen. Någon sa att den var mest rädd för mörker, någon annan var rädd för spindlar och en tredje var rädd för clowner. När det var min tur sa jag: "Jag är mest rädd för mig själv".

Det blev helt knäpptyst och sen började alla skratta. Inte elakt, utan mer fan-vad-du-är-fånig. Sen ville de att jag helt ärligt skulle säga vad jag var rädd för. Jag ljög och sa att jag var mest rädd för att prata offentligt, vilket var ett mer acceptabelt svar. Som så många gånger förr var det lättare för dem att tro på lögnen än att acceptera sanningen.

Anledningen till att jag är rädd för mig själv är att jag medvetet förstör allt i mitt liv som går att förstöra. Det är som jag njuter av att jävlas med mig själv. Självdestruktivitet är nog det enda som jag är riktigt bra på.

Jag är min egen värsta fiende...