You left a bloodstain on the ground

Jag vet fortfarande inte vad jag ska göra när hon ringer i panik och gråter och skriker i luren.
Det finns inget jag kan säga för att få det att göra mindre ont och det finns inget jag kan göra för att hjälpa henne.
Det är trettio mil mellan oss, och för varje samtal känns det som att avståndet ökar ännu mer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0