Maybe somewhere down the line

Jag är så sjukt dålig på att uppskatta det jag har. Jag ser mig omkring och ser en massa grejer som jag önskar att jag hade. Men det är inte materiella saker, utan upplevelser, karaktärsdrag och människor. Inte för att jag är missnöjd med människorna som jag har runt omkring mig, men det känns som om någon saknas.
Någon som får allt att bli lite tydligare.
Någon som får mig att orka kämpa.
Någon som får mig att uppskatta det jag har utan att sukta efter en massa annat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0