Utkast: Juni 3, 2010

Hon frågade mig hur jag hade upplevt dom senaste åren.
Och det var så svårt att svara på det då. Det var så mycket som ville ut att jag inte kunde komma på något att säga. Men nu vet jag.
Jag är så obeskrivligt glad över att dom såg mig. Att dom såg vad jag var kapabel till.
Dom kunde se bortom den blyga tjejen som satte sig längst bak i klassrummet för att slippa synas.
Det var ingen som hade gjort det tidigare, och jag är så oerhört tacksam för att dom kunde det.
Trots allt positivt så är det skönt att allt är över. Stundtals känns det som att det jobbiga har fått så mycket mer plats än det härliga. Jag hoppas att en av världens finaste hade rätt när han sa: "Det är nu allt börjar. Och allt kommer att bli så jävla bra!"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0