And I've got memories filling up every space I had left

Jag har letat fram mina skokartonger med gamla bilder och sitter och kollar igenom dom. Det är bilder tagna för över ett årtionde sen.
Av någon anledning har jag valt min spellista med sorgliga låtar, vilket gör att bilder som är fyllda med glädje istället får något vemodigt över sig. Jag studerar bilderna och tänker tillbaka och inser hur mycket jag saknar allt som bilderna representerar.
Samtidigt så gör jag allt för att gnugga sömnen ur ögonen, för det är den här tiden på dygnet som jag trivs som bäst. När vattenledningarna har tystnat och det svaga ljudet från grannens teve på andra sidan väggen har dött ut. När lamporna i huset på andra sidan gatan har slocknat och jag vet att jag borde gå och lägga mig. Då trivs jag. Trots att sovrumsgolvet översvämmas av bilder som får mig i en helt annan sinnesstämning än planerat.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Nu skriver jag en kommentar. Mest för att jag aldrig gör det. Mest för att jag aldrig gör något av de jag tänker att ska göra. Du skriver fina saker och jag tror att du är en vacker människa. Jag hoppas att du får en fin dag i vintermörkret och att du är lycklig. För vad är värt något annars.

2010-11-04 @ 17:22:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0