När solen går ner

2012 var året som människor försvann för att aldrig komma tillbaka. Det var året då vi sa hej då gång på gång tills det inte fanns några tårar kvar. Men det var också året då det för första gången på länge fanns en famn att gömma sig i när verkligheten blev för jobbig. Under de tolv månaderna som gått har jag både skrattat och gråtit hysteriskt, tränat som en galning för att några månader senare knappt lämna sängen på flera veckor. Allt har varit draget till sin spets nästan hela tiden och trots att jag inte tror att allt blir bra bara för att det är ett nytt år så hoppas och tror jag att livet är påväg i rätt riktning. 

Kommentarer
Postat av: hanna

sv: hoppas ditt år blir bra det med. kram

2013-01-02 @ 18:26:49
URL: http://explosioner.blogg.se
Postat av: A.

hoppas du får ett fint år och att allt som gör ont försvinner <3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0